Har du en hälsosam vikt - BMI?

BMI beskriver förhållandet mellan din vikt och din längd och är en förkortning för Body Mass Index. Måttet används ofta som ett enkelt sätt att uppskatta viktstatus hos vuxna och kan ge en första indikation på undervikt, normalvikt, övervikt eller obesitas. BMI är däremot inte ett fullständigt mått på hälsa och ska inte användas som en diagnos i sig.

För att beräkna ditt BMI dividerar du din vikt i kilogram med din längd i meter i kvadrat. Formeln är alltså: vikt (kg) / längd² (m²).

Till exempel: Om du väger 65 kg och är 1,70 meter lång blir beräkningen 65 / (1,70 x 1,70) = cirka 22,5 i BMI.

Det finns många BMI-kalkylatorer på internet som gör beräkningen automatiskt. Du kan också följa din vikt över tid med en personvåg, men en enskild siffra bör alltid sättas i ett större sammanhang.

Det är viktigt att komma ihåg att BMI är ett grovt mått. Det visar förhållandet mellan vikt och längd, men säger inte hur stor del av kroppsvikten som består av muskler respektive fett. En person med stor muskelmassa kan därför få ett högt BMI utan att ha en hög mängd kroppsfett.

BMI visar inte heller var kroppsfettet är placerat. Midjemått kan därför ge kompletterande information om fettfördelningen. Vid en mer omfattande bedömning kan även exempelvis blodtryck, levnadsvanor, medicinsk historia och andra hälsomått vara relevanta. Om du är orolig för din vikt eller hälsa är det bättre att diskutera helheten med hälso- och sjukvården än att dra slutsatser från BMI ensam.

BMI-gränserna nedan gäller vuxna. För barn och ungdomar används andra metoder där BMI bedöms i relation till ålder och kön, ofta kallat ISO-BMI. Vanliga BMI-gränser för vuxna ska därför inte användas för att bedöma barns viktstatus.

Folkhälsomyndighetens BMI-gränser för vuxna

• Undervikt: BMI 18,4 eller lägre.
• Normalvikt: BMI 18,5–24,9.
• Övervikt: BMI 25,0–29,9.
• Obesitas: BMI 30,0 eller högre.

Folkhälsomyndigheten delar dessutom in obesitas i flera grader: grad 1 vid BMI 30,0–34,9, grad 2 vid BMI 35,0–39,9 och grad 3 vid BMI 40,0 eller högre. Dessa gränser används för att beskriva viktstatus på gruppnivå och som ett av flera underlag i hälsobedömningar.

Det är därför bättre att se BMI som ett screeningmått än som ett facit. Ett BMI inom normalintervallet innebär inte automatiskt att en person är frisk, och ett BMI utanför intervallet berättar inte på egen hand hur en enskild persons hälsa ser ut. Muskelmassa, fettfördelning, ålder, levnadsvanor och andra individuella faktorer påverkar hur relevant BMI är i det enskilda fallet.

Om du vill följa förändringar i kroppsvikt kan regelbundna mätningar under liknande förhållanden ge mer information än en enstaka vägning. Försök samtidigt att inte låta siffran på vågen bli det enda måttet på framsteg. Hur du mår, din fysiska funktion, dina levnadsvanor och andra hälsomarkörer kan vara minst lika viktiga beroende på vad du vill följa.

Källor: Folkhälsomyndigheten – Övervikt och obesitas i befolkningen; 1177 – Så bedömer du din vikt.